18. mar, 2019

...och så var de bara 18...

Igår hände något mycket tråkigt och ledsamt. En ormvråk tog vår enda CL höna 😥

Jag brukar hålla koll på hönsen. Men förstås så kan man inte titta till dem varenda sekund. När jag tittade ut såg jag att de stod och tryckte under buskaget och trädet som de brukar göra om de upplever att fara hotar, men, de var alldeles tysta, så jag anade inte oråd. Tänkte ändå att jag får gå ut och titta till dem. När jag kom lämnade de buskaget och sprang ut igen. Jag räknade och räknade. Hur jag än räknade så blev de bara 18. Tittade efter Henrietta, jodå, hon fanns där. Kollade efter vår CL-höna, och hon saknades. Sprang in i hönshuset ett par gånger för att vara riktigt säker på att hon inte var där. Tänkte att hon brukar ibland gå och gömma sig i buskiga snår, så det har hon väl gjort idag också. Går runt hönsens snår och ...snyft...där ligger hon...död. Helt uppäten och med massor av fjädrar på platsen. 

I morse kom ormvråken för att leta efter en lämplig frukostbit. Den stod stilla en stund i luften, men hittade ingen höna att förse sig med den här gången. När den tog hönan är min teori att den suttit uppe i en trädkrona i trädet bredvid hönshuset och vid lämpligt tillfälle anfallit min lilla höna och satt klorna i henne. 

Nu får de tyvärr hållas inne i hönsgården ett bra tag. Bara om jag kan finnas med hela tiden kommer de få gå ut. Men då får det bli lite skönare väder att vistas utomhus i först.