16. maj, 2020

Räven, räven, räven...

Ja, så måste jag hålla hönorna instängda ett tag. Inom loppet av två dagar har han tagit två av mina hönor. I förrgår tyckte jag att tuppen Christer var upprörd men de andra hönsen var lugna och verkade inte vara oroliga, så jag tog det som falskt alarm. Han hade säkert bara sett några rovfåglar i luften tänkte jag. Jag var trött på kvällen och räknade inte in dem så noga som jag brukar göra varje kväll. Hade jag gjort det hade jag förstått vad Christer varit upprörd över. Så, i går, efter jobbet släppte jag som vanligt ut dem och räknade dem när de sprang ut ur hönsgården. Bara femton! En saknades och jag började leta efter tecken på att räven skulle tagit en höna. Jag försökte lista ut vilken av dem som saknades och kom fram till att det var min fina bruna höna som värper mörkbruna ägg. Räven tar bara det bästa, suck! Till slut hittade jag några bruna fjädrar intill skogsvägen, så då visste jag säkert. Räven hade varit på besök. Jag gick inomhus och pysslade med mitt och efter någon timme hör jag hönsen kackla upprört. jag tittar ut och ser en stor räv som just har fångat min Orpingtonhöna. Det såg ut som han hade börjat äta på henne, men det han gjorde var att bita henne i halsen. Jag vet inte hur snabbt jag sprang ut, jag for ut och skrek RÄVJ-L!! Räven försvann och jag kunde se att hönan inte var död, hon rörde lite på sig. Det var hemskt! Jag ringde min sambo och bad honom komma snabbt. Under tiden jag ringde honom hann hönan dö. Stackars lilla höna. Det är så tråkigt att jag inte kan släppa ut dem längre. Räven lär komma tillbaks efter mer att äta, så tills vidare får de snällt vara inne i hönsgården.